Storytråden

Här hamnar allt som har med bakgrundshistoria och händelseförlopp att göra. Posta idéer till bikaraktärer, bakgrund, relationer o.s.v. Vår virtuella post-it-board på storyfronten.

En tanke på hur Babushkorna kommer upp till kyrktornet är att de blir ditburna av en skata eller annan tjuvaktig fågel.
Ni ska bara veta vad folk har fått i huvudet av förbiflygande skator!

Haha, bra idé. ^_^

En intressant sak jag läste var att matryoshkas faktiskt inte funnits så länge; de utformades av en målare och en träsvarvare efter en liknande konstruktion från japan som föreställde sju lyckogudar, år 1890. De visades i Paris år 1900, och slog igenom därefter; således bör vi nog undvika att skriva ihop en historia som antar att de är hundratals år gamla redan 1920, 1930 eller när det nu var vi hade tänkt oss att spelet utspelar sig.

"Matryoshka" är tydligen också det officiella namnet, medan "Babushka" ses som inkorrekt... skall vi strunta i detta, eller ändra namnet? I min åsikt låter det bra med vilket som.

Tobi-chan wrote:
"Matryoshka" är tydligen också det officiella namnet, medan "Babushka" ses som inkorrekt... skall vi strunta i detta, eller ändra namnet? I min åsikt låter det bra med vilket som.

Jo, vi var medvetna om att Matryoshka är det korrekta namnet redan vid konceptfasen, men vi tyckte helt enkelt att det var bättre klang i "Babushka Odyssey" kontra "Matryoshka Odyssey".

Men spelnamnet är ett arbetsnamn och endast preliminärt, där det är öppet att ge nya förslag. Go!

I köksbanan kan man lägga in en referens till Baba Yaga, genom att sätta ut en mortel med pistill på banan. Antingen kan det göra ett ljud ifrån sig i form av en skrattande häxa när man går förbi morteln, eller att man använder den i någon form av pussel.

Eller skulle Baba Yagas hus (som står på kycklingben) finnas i trädgården, där man måste hämta citatet "Turn your back to the forest, your front to me." För att dörren till huset ska visa sig och möjligen hitta en kidnappad Babushka i huset.

Tantan wrote:I köksbanan kan man lägga in en referens till Baba Yaga, genom att sätta ut en mortel med pistill på banan. Antingen kan det göra ett ljud ifrån sig i form av en skrattande häxa när man går förbi morteln, eller att man använder den i någon form av pussel.

Eller skulle Baba Yagas hus (som står på kycklingben) finnas i trädgården, där man måste hämta citatet "Turn your back to the forest, your front to me." För att dörren till huset ska visa sig och möjligen hitta en kidnappad Babushka i huset.

Jag läste också om Baba Yaga, fast tänkte inte så här långt... Men om man antar att sagoväsen inte nödvändigtvis har fix storlek, eller att de helt enkelt inte är i människostorlek, eller har krympt för att inte så många tror på dem längre, skulle de förslagen kunna fungera riktigt bra. Jag tycker att det senarenämnda pusslet skulle passa bra i den nattliga trädgården, där man skulle kunna hitta den frasen skriven där det är för mörkt att se den; därmed blir ljusbabushkan plötsligt oumbärlig. Eventuellt kan man även göra det svårt att få dit just den babushkan, medan man lämnar någon form av ledtråd att det är det man vill göra. Låter även som ett rimligt ställe att hitta en saknad babushka.

Jag har grunnat på det en tid nu, och jag tänkte att något i stil med det här kunde passa som backstory. Vet inte om vi vill ha text eller berättarröst eller både, kanske en slideshow eller någon annan sorts enkel cut-scene? Känns inte som att vi har tid att förrendera alla dessa händelser, men storyn är kanske lite väl lång som den är nu... jag skulle nog kunna banta ner den lite om ni andra tycker. Skulle även kunna ersätta ordet "matryoshka" med "babushka" för att göra det mer konsekvent...


Ah, so you’ve come to hear a story? Very well. Hmmm, let me think… ah, yes, I know!

About a hundred years ago, a painter and a woodworker made the first of hundreds of sets of little matryoshka dolls, the hollow things you know, you can put the smaller ones inside the bigger ones? Yes, well, the story is not about those men, but a young craftsman named Antosha Rozhdestvensky. He was renowned throughout Moscow for the exquisite works of art that he produced, and so a wealthy noblewoman one day approached him to request a very special surprise gift for her husband: a set of matryoshka dolls unlike any other!

The woman was not exaggerating; her order was for a set of eight living matryoshka dolls, a little family of them to soothe the pain of a couple who had lost their only child to a terrible illness and to keep them company through their autumn years. Any other craftsman would have thought her insane, but Antosha was not merely skilled; people said he regularly spoke to spirits, and the man’s wits must have been sharp, for it is said the spirits favored him and would help him from time to time.

The lady’s order was accepted, and after a year’s work, the artisan presented her what had been promised. Delighted, the noble couple paid the man generously, and he was able to live quite comfortably until he died.

What’s really interesting, though, is that the dolls did not die with their owners; they were bought and sold, passed around, and the family was unfortunately broken up. The second smallest matryoshka was named Nadezhda, and she had been left all alone up in the attic for a long time. Little Nadezhda missed her family so much that she finally overcame her fear of the outside world and set out to find the others…

Riktigt bra, men om Babushkorna såldes, hur kommer det sig att alla utom 1-2 (tillhör "ytterträdgården" tomten?) finns kvar på tomten?

Det är inte fullt utvecklat, eftersom detta är endast bakgrundshistorian.

Preliminär lösning:

En annan familj (huset spelet delvis utspelar sig i, tillhör ju inte rika adelsmän, utan en medelklassfamilj) lyckades hitta hela samlingen av dessa magiska Matryoshka Dolls på en loppmarknad. Adelsparet hade dött och deras ägodelar (bl.a dockorna) antingen såldes eller gavs bort till välgörenhet.
Barnet i familjen (dottern, 7 år) uppmärksammade på loppmarknaden att en av dockorna rörde på sig och blinkade till henne. Hon tjatade på sina föräldrar att till sist köpa docksamlingen. Sagt och gjort, och Matryoshkorna fick sig ett nytt hem.

Dottern älskade verkligen sina ryska dockor och hon lekte med dem överallt. I sin barnkammare, ute i trädgården och köket. Hon var helt fascinerad över att de hade kunde röra sig på egen hand, samt kunde separera och samla ihop sig.

En dag när flickan lekte med Irta i köket efter frukosten, råkade hon välta en vodkaflaska över Irta. Pappan i familjen tenderade alltid att ta sig ett glas vodka i samband med frukosten. Reaktionen blev total. Den lilla Matryoshkan, indränkt i alkoholen, kunde inte behärska sig och började studsa runt vilt över köksbordet och fick rödrosiga kinder. Dockan stannade upp och brusade upp sig för att sedan blåsa ut en andedränkt av eld, vilket ledde till att bordsduken tog fyr. Pappan åskådade alltihop, och lyckade släcka elden.

Föräldrarna tyckte att dockorna var alldeles för farliga för ett barn att leka med, så de ville gömma undan dem. Flickan blev förtvivlad, och utan att veta bättre spred hon ut alla Matryoshkas där hon brukade leka med dem. De som föräldrarna lyckades hitta låste dem in på vinden.

-----

Vad tycks?

Skitbra jobbat, Tobias och Jonathan! Gillar båda texterna väldigt mycket. ^_^

Tycker verkligen om berättartonen i Tobias backstory och att den låter spelaren bara kastas in i handlingen direkt. Tror dock att spelaren hade velat ha lite mer info om hur dockorna splittrades. Tex. det Jonathan skrev om hur exakt själva splittringen gick till: "Föräldrarna tyckte att dockorna var alldeles för farliga för ett barn att leka med, så de ville gömma undan dem. Flickan blev förtvivlad, och utan att veta bättre spred hon ut alla Matryoshkas där hon brukade leka med dem. De som föräldrarna lyckades hitta låste dem in på vinden." En väldigt bra förklaring tycker jag.
Allt som allt tror jag på en balans mellan att ge spelaren tillräckligt med information för att situationen ska verka logisk, men ändå inte säga för mycket utan spara lite och låta storyn komma bitvis.

Kanske man inte ska avslöja allt om splittringen med en gång?
Kanske berättarrösten kan återkomma mellan banorna, kanske kan en del framkomma genom dialog?

Men som sagt, riktigt bra förslag!

Jo, jag tycker att det låter väldigt rimligt att det gick som Jonathan säger; jag ville inte skriva för mycket, men å andra sidan kan vi ju putsa till de här två segmenten till en sammanhängande story som vi sedan presenterar bitvis, allteftersom spelaren kommer längre i spelet.

Tobi-chan wrote:men å andra sidan kan vi ju putsa till de här två segmenten till en sammanhängande story som vi sedan presenterar bitvis, allteftersom spelaren kommer längre i spelet.

Det tycker jag låter som en väldigt bra idé. Jag gillar konceptet att storyn presenteras bitvis, det skapar en mer narrativ äventyrsspels-spänning.

Handlingen kan berättas på otroligt många sätt, vi måste bestämma oss för vilken vi anser passar spelet bäst.

Som jag tidigare nämnde var det jag skrev inte själva dialogen för berättandet, utan snarare en kort och konkret historia om hur det gick till.

Jag själv är väldigt förtjust i effektivt och kraftfullt berättande, så som det görs i Bioshock:

"I am Andrew Ryan and I am here to ask you a question:
Is a man not entitled to the sweat of his brow?

No, says the man in Washington; it belongs to the poor.
No, says the man in the Vatican; it belongs to God.
No, says the man in Moscow; it belongs to everyone.

I rejected those answers. Instead, I chose something
different. I chose the impossible. I chose...
Rapture."

Dock måste vi tänka på att spelet är ganska gulligt och tar sig inte på så mycket allvar, med alla de lustiga referenserna till rysk kultur. Det vore alltså mer lämpligt att inte göra den alldeles för avancerad heller. Det jag skrev innan ville jag fokusera mer på matryoshkorna, än själva människorna, då spelet kretsar inte så mycket kring dem.

Förslag 1: Handlingen berättas emellan varje kapitel
Förslag 2: NPC berättar om den
Förslag 3: Man hör människor och bakgrunden som pratar högljutt, där spelaren hör succesivt vad som tidigare hade hänt. Det kan både presenteras i form av voice-acting, eller att spelaren ser ett hål i ett golv/vägg där det strimmar ut ljudsymboler. (När spelaren undersöker ljudet, kommer det upp en dialogruta för allt som sägs).

Håller med!

Jag gillar förslag 1 och kanske även 2 och 3 beroende på hur exakt de genomförs. Vill helst att hela historien ska kretsa så mycket som möjligt kring babushkafamiljen, med så få utomstående som möjligt. Vad gäller voice acting så tycker jag vi lägger det väldigt långt nere i fantasilådan. Är så svårt att få till det bra, speciellt på engelska, att vi bara riskerar att få det att låta löjligt.

louisestigell wrote:Håller med!

Jag gillar förslag 1 och kanske även 2 och 3 beroende på hur exakt de genomförs. Vill helst att hela historien ska kretsa så mycket som möjligt kring babushkafamiljen, med så få utomstående som möjligt. Vad gäller voice acting så tycker jag vi lägger det väldigt långt nere i fantasilådan. Är så svårt att få till det bra, speciellt på engelska, att vi bara riskerar att få det att låta löjligt.

Don't worry, comrade lead... I've got this.

Skämt åsido skulle jag kunna ge voice acting ett försök, men risken är att det tar för mycket tid ifrån mina andra ansvarsområden. In other news, senaste versionen av vår backstory (vi behöver såklart inte presentera allt eller ens något; det blir nästa nöt att knäcka.)

Ah, so you’ve come to hear a story? Very well. Hmmm, let me think… ah, yes, I know!

About a hundred years ago, a painter and a woodworker made the first of hundreds of sets of little babushka dolls, the hollow things you know, you can put the smaller ones inside the bigger ones? Yes, well, the story is not about those men, but a young craftsman named Antosha Rozhdestvensky. He was renowned throughout Moscow for the exquisite works of art that he produced, and so a wealthy noblewoman one day approached him to request a very special surprise gift for her husband: a set of babushka dolls unlike any other!

The woman was not exaggerating; her order was for a set of eight living babushka dolls, a little family of them to soothe the pain of an elderly couple who had lost their only child to a terrible illness and to keep them company through their autumn years. Any other craftsman would have thought her insane, but Antosha was not merely skilled; people said he regularly spoke to spirits, and the man’s wits must have been sharp, for it is said the spirits favored him and would help him from time to time.

The lady’s order was accepted, and after a year’s work, the artisan presented her what had been promised. Delighted, the noble couple paid the man generously, and he was able to live quite comfortably until he died.

What’s really interesting, though, is that the dolls did not die with their owners, who passed away peacefully a decade or so later; they were bought and sold a number of times, and eventually ended up at a flea market. There, the dolls were found by a little girl who was browsing with her parents. The child noticed one of the dolls moving and winking at her, and she nagged at her parents until they finally agreed to buy the whole set for her. Said and done, the little family had a new home.

As she loved her dolls, the daughter played with them everywhere; in her room, out in the yard, even in the kitchen. She was fascinated with the way they were able to move on their own, as well as the way they could separate and join together.

Now, the father of the household had a tendency to drink a glass of vodka with his breakfast. One day, when the girl was playing with the babushka called Irta in the kitchen after breakfast, she accidentally spilled the bottle of vodka on her; the results were catastrophic. The little babushka, soaked with alcohol, couldn’t resist the urge to bounce wildly around the top of the kitchen table, her cheeks even rosier than usual. All of a sudden she came to a halt and flared up, disgorging a mighty breath of flame that set the tablecloth on fire. The father had witnessed the whole thing and only just managed to extinguish the conflagration.

Both parents agreed that the dolls had proven themselves too dangerous for a child to play with, and so they resolved to hide them. Devastated by this news and not knowing what to do, the girl scattered her babushkas around the places where she’d played with them. Those her parents managed to find were locked in the attic, where they stayed for several years.

Nadezhda, the second smallest babushka, was one of the few that had been found. Unhappy with her place in the attic, little Nadezhda grew to miss her family so much that she overcame her fear of the many dangers she knew were lurking in the outside world, and set out to find her sisters…

Jaaaaaaa! I like I like I like!

Tycker detta blir jättebra intro-story. Och att vi sedan ger spelaren fler portioner för varje ny babushka som hittas.

Hahaha, hmmm... Du är pepp på voice acting alltså? Blir nästan lockad att låta dig göra det. Hoppas du är bra på att förställa rösten till gibberish-rysktalande kvinnofalsett. =P

Åh, en sak till bara. Vi får nog vara konsekventa och kalla dockorna babushkor, även om de egentligen heter matryoshkor. Vi kan lägga in en note om det någonstans i spelet, too keep it real.

Hahah, oh yeah!!

Vad roligt att du fick våra berättelser att fungera tillsammans - awesome Tobias!

Story till spelets gång samt slutet:
(i stora drag; dialog etc. kommer)


Nadezhda travels around the attic, kitchen and garden, gathering her sisters until seven of the eight are gathered. Upon rescuing Lelya from Baba Yaga’s hut, they are told that Vera, the last family member, has been stolen by a thieving magpie and carried to the top of the bell tower in the church. After finding their way out of the garden, they use Magda’s rolling ability to get there and manage to sneak into the tower through a drain at street level.

Making their way past the puzzles and obstacles, they ascend the tower and finally meet up with Vera. Irta raises the problem of where they will go next; Milenka comments that she wishes for a home, which is met with considerable agreement. Vera informs them that she (with her mysterious power) can feel someone missing them. They all join together in a circle, concentrating and lending her their magic, until Vera suddenly exclaims that she has figured out who it is.

In a brief conversation it is explained that their creator, now an aging man, still thinks of them from time to time. The babushkas decide to embark on a journey to go and live with him and his family in Moscow. In the closing scene, Vera uses her empathy power to call a swallow, which carries them away over the city, towards the sun dawning gloriously on the horizon.

Snälla, kan ni kopiera in hela storyn till första inlägget. Just nu är det svårt att veta vad som är gammalt och vad som stämmer.